Munken som sålde sin ferrari

Har under min semester läst boken Munken som sålde sin Ferrari : en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv av Robin Sharma. Tack för lånet Carina! 

En bok som passar en tänkare som mig som handen i handsken. Det är en bok som är fylld av kloka reflektioner på livet och hur man ska göra för att leva det på ett berikande sätt.

Munken som sålde sin Ferrari

Munken som sålde sin Ferrari – Välinvesterad tid!

Jag passade på att summera ihop det som jag tyckte var mest applicerbart på mitt liv och det som verkligen var tankeväckande. Här följer några citat ur boken.

”Du kan aldrig träffa ett mål som du inte kan se. Ta tid och skriv ner dina mål och reflektera med jämna mellanrum”

”Inga upplevelser, varken offentliga framträdanden, att be chefen om löneförhöjning, att simma i sjön en solig dag eller promenera längs strandkanten är i sig varken smärtsamma eller behagliga. Det är våra tankar om dem som avgör det.”

”Börja dagen väl. Dina tankar de 10 första minuterna kan påverka hela dagen. Gör tex en lista över saker du uppskattar, ta en promenad, kolla soluppgången, spela musik, SKRATTA! Älska livet!”

”Börja dagen med att fråga dig. Vad skulle du göra idag om det var din sista dag? Gå igenom alla de saker du skulle göra, de du skulle ringa, och de ögonblick du skulle njuta av. Visualisera att du gör detta med kraft och energi. Visualisera hur du skulle behandla vänner och familj. Föreställ dig tom hur du skulle bemöta främmade personer om det var sista dagen i ditt liv. Om man lever varje dag som den sista antar livet en magisk kvalité.”

”Bestäm dig för att göra det du borde göra istället för att hela tiden följa motståndets lag. Börja gå emot dåliga vanor och försvagande impulser.”

”När man hanterar tiden väl hanterar man livet väl. Vaka över din tid och kom ihåg att det är en icke förnybar resurs. 

När vi föds gråter vi medan alla andra gläds. Han ansåg att vi borde leva så att när vi sedan dör så gråter alla, medan vi själva gläder oss.”

Detta är kort och gott en bok som alla borde läsa. Mycket klokskap och tankar som, om man vill, verkligen kan förändra livet till det bättre.

Välinvesterad tid

Under tiden mitt favoritlag i Elitserien; HV71 igår passade på att bli nollade upp i Karlstad och därmed utslagna ur hockeyns SM-slutspel, passade jag på att investera 4 timmar av min tid i en föreläsning. Och vilken föreläsning det var!

Jonas Colting, välkänd Triathlet, bloggare, hälsokonnäsör, energiknippe och förebild…typ så. Han höll ett föredrag som baserades på hans filosofi om Den nakna hälsan.

En fullständigt klockren analys av hur man får hälsa och vad den består av.

Livsstil, kost och träning, där har man verkligen fundamentet att bygga på. En kropp i balans; i funktion, metabolism, biokemi, strukturer (viktigt för mig med mitt hopparknä) samt fysiologin.

Framförallt gillar jag hans budskap om att det är de små vanorna i vardagen som är viktiga över tid. Att göra en sak en gång spelar troligen mindre roll, men att göra det över tid kommer ofrånkomligen, eller gladeligen, ge dig antingen sjukdomar och problem, eller glädje, lycka och tillfredsställelse.

Jag fick också lite tips om hur jag ska bli av med mitt hopparknä. Hoppas det funkar!

En annan intressant reflektion var att han totalt sågade skoinlägg. Kanske inte så konstigt, med tanke på hur hans fullständigt riktiga resonemang går kring skor och dess funktion. En så fri fot som möjligt, det är melodin, i alla lägen!

Nya tips, nya ideér, ny energi och nya mål. Underbart är ordet!

Ljuvlig morgonpromenad!

Ljuvlig morgonpromenad!

 

För mig är det ingen tvekan

Stackars svenska folket. Stackars är ett starkt ord, men vad ska man tro på i den allt mer påtagliga kostdebatten som dagligen förföljer oss i olika medier? Är fett nyttigt, eller direkt farligt?

Jag kan verkligen förstå folk som tvekar, som tvivlar och som funderar. Själv känner jag mig mer eller mindre överkörd, förbannad och bedrövad att jag inte tidigare fick insikt i vad som är rätt och fel i vad som är bra mat. Allt sedan 80-talet (och tidigare än så, men det var då det eskalerade) har vi blivit matade med att fett är farligt. Jag har läst och läst och läst. Jag har skaffat mig kunskap och tagit till mig information från båda sidor, och jag kan under inga som helst omständigheter köpa de argument som jag vuxit upp med. Fett är inte farligt – fett är livsgivande och oerhört viktigt för att vi som människor ska fungera på ett optimalt sätt och stå emot sjukdomar och de bedrövelser de medför. För mig är det ingen tvekan.

Kolhydrater är däremot ett gift för våra kroppar om vi exponerar oss för det i för hög grad. Givetvis med olika mycket negativ inverkan, vi är ju trots att vi alla är lika, även helt olika, och kan stå emot och hantera ett högt insulinpåslag och följderna av det på olika sätt.Det kan te sig på många olika sätt. Där har jag personligen kommit fram till två tillstånd som sticker ut lite extra. Givetvis övervikten, folk bär runt på ohälsosamt mycket extra kilon som i det långa loppet innebär att de till slut kommer utveckla metabola sjukdomar så som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, ledbesvär med mera.

The sky is the limit!

The sky is the limit!

Det andra är högst påtagligt i vardagen, och jag kan inte se det på annat sätt än att det är direkt kopplat till kosten – till det vi väljer att dagligen mata våra kroppar med. Jag pratar om de dagliga sjukdomarna, där förkylningarna och nu även magsjukan gör intåg i takt med att våra kroppar inte orkar stå emot i en allt kyligare tillvaro. Kroppar som dagligen kämpar med att hantera höga mängder av socker och påföljande belastning för hormonerna där kroppen helt enkelt jobbar heltid samt övertid med att försöka ta hand om det vi matar oss med, och inte orkar stå emot virus med efterföljande sjukdomar och karensdagar som följd.

Vi måste börja prata mer om orsaker till varför, och inte stoppa ner huvudet i sanden och bara köra på. Köra på så som de så kallade experterna säger att vi ska. För det funkar ju uppenbarligen inte!?

Jag har aldrig varit speciellt sjuk. En sjukdag  (okej, två till men det var av tristess och ångest, och det jobbet har jag sedan länge lagt bakom mig) har jag hittills tagit ut i mitt yrkesverksamma liv. Det kan naturligtvis bero på att man har olika trösklar för vad som är sjuk och inte, men det kan också bero på att jag mer eller mindre ständigt tagit hand om min kropp. Men jag märker ändå en tydlig skillnad nu mot förr. Sedan jag mer aktivt gör val i vad jag stoppar i mig är jag så mycket piggare, så mycket mer driven och så mycket mindre beroende av att ständigt matas med snabb energi. Så mycket mer redo att mota förkylningen när den kommer. Jag känner av den, kroppen arbetar bort den innan den etsar sig fast i kroppen, för jag är redo. Min kropp är redo.

En sjukdag. Av kanske 2500 arbetsdagar.

Så enkelt är det. Du kan med hjälp av vad du stoppar i dig också välja hur du vill må. Både i nuet, men också i framtiden, och jag är otroligt trygg i mina val för de ge mig livskvalité i vardagen. Och vad är viktigare än att må bra i nuet?

Några länkar på temat:

LCHF är den farligaste modedieten vi haft

LCHF fara för folkhälsan

Nyhetsmorgon om fetträdslans slut

Jag ser den direkta motsatsen mot vad Livsmedelsverket skriver i två av ovanstående artiklar. Jag ser enbart vinningar i att folk blir friskare och mår bättre, får mer livskvalite, är mindre sjuka, är starkare och presterar bättre både i sitt yrkesverksamma liv, samt i livet hemma – med familj, vänner och fritidsintresse. Svenska folket är generellt väldigt mottagliga för ett paradigmskifte och det pågår på bred front. Runt om i Sverige (och Norge, Finland) pågår en förändring för välbefinnande, medvetenhet, kunskapsbreddning och det allra, allra viktigaste – Livskvalité – att ha hälsan och att bevara den genom hela livet.

Jag tror att om 10 år kommer Sverige användas som ”Good Example” i hur man lyckades vända trenden mot välfärdens sjukdomar. Om 50 år kommer vi fråga oss vad fan vi höll på med.

Jag känner att jag vill hjälpa till att ge folk verktyg att må bra, att få kvalité. Inte bara i bloggen, utan även i ett bredare perspektiv. Frågan är bara hur.

Ta hand om er, ta hand om era kroppar och ta kontrollen!

”Never settle for mediocrity when you can have greatness”

 

Jag behöver tömma mitt huvud

Tankarna bara snurrar. Efter gårdagens oerhört tragiska händelse går huvudet på högvarv. Hur? Varför? Jag skänker tankar till familj och alla vänner i denna svåra tid. Jag maler på i mina tankar, och funderar, grubblar och analyserar i mitt huvud.

Livet är sällan rättvist. Alla minst när det hastigt och lustigt tar slut. Tar slut  för en livsnjutare, en person som funnit sitt kall här i livet och som lever fullt ut. En person som verkligen fångat essensen i vad det handlar om att leva. Det handlar om att finna det i livet som ger ett mervärde, som gör att du går från att bara existera till att leva. För att leva är en konst. Den finaste av konstformer.

Min lillebror och hans fru är ett bra exempel på det. Lika mycket som jag ser upp till just dem i egenskap av livsnjutare, så var A en livsnjutare i sin renaste och starkaste form. Inga dagar fick gå till spillo, det skulle upplevas, testas, bejakas. Och inte nog med det, det skulle ALLTID göras med glädje, både för sig själv, och för andra.

Jag funderar på hur jag just idag ska gå från att existera till att leva fullt ut. Jag ska ge mig ut och springa, för att nollställa hjärnan och för att sedan kunna se mer nyanserat på livet.

Ikväll är det 30-års kalas. Ett kalas där alla har haft någon koppling till det olyckliga som hänt och till alla de i familjen som drabbats av stor sorg. Beslutet är taget att trots allt genomföra festen. En fest där jag äntligen skulle fått träffa hans bror, en person som jag haft mycket kul med under tiden innan jag flyttade. Jag hade sett fram emot att få träffa honom, även han en glad skit, precis som brorsan. Men idag är inte den dagen.

I dag är i vilket fall en dag då jag får träffa massor av goa vänner, en hel del från förr, en del som jag håller kontakt med fortfarande. Vi får försöka göra det till en hyllning till livet, för livet måste gå vidare. Klockan tickar ofrånkomligt, hela tiden, och rätt vad det är är tiden slut, så skynda er nu. Skynda er att leva, men rusa för den skull inte på. Stanna upp, reflektera, fundera och inte minst, älska livet. Alltid.

Utanför fönstret tittar den blåa himmelen fram. Jag tänker att det är A som spricker upp i sitt största, härligaste leende där uppe, på den plats han älskade som mest.

Ta hand om varandra, njut och var tacksamma.

Live today, tomorrow it could be over

Livet är så skört. När man lever som mest, när man lever som bäst, när man lever som man vill, kan det plötsligt ta slut. Det finns något fint i det, att få lämna jordelivet när man gör det man älskar som mest, men likväl finns det ingen rättvisa i det. Det är grymhet när den är som värst, det är orättvist, tragiskt, beklagligt och alldeles, alldeles sjukt sorgligt.

Strax efter jobbet idag fick jag beskedet. Det sjuka, grymma och hårda beskedet. Vi hade inte umgåtts på drygt 10 år, men alltid när vi träffades slängde vi lite käft, snackade lite skit och mindes alltid tillbaka, och framförallt blickade framåt. Du berättade, med ditt största, härligaste leende om hur härligt det var, hur fylld av livet du blev av ditt yttersta favoritintresse.

Du berättade för mig att jag minsann borde testa, det var bara att hänga på och prova på någon gång. Kanske borde jag också göra det, för rätt vad det är kan det vara för sent. Alltid trevlig, alltid tillmötesgående, och alltid med det där stora, härliga skrattet. Din inställning till livet smittade av sig, gjorde att man blev inspirerad och fick en att alltid se livet positivt.

Jag tänker på det ibland. Hur du verkligen levde det liv du ville, ett liv som många andra borde leva, istället för att bara existera. Du maximerade din tid på jorden, och lika snabbt som du idag kom ner till jorden för sista gången, lika snabbt återvände du till den plats du älskade över allt annat.

Ditt favoritcitat, som jag har förstått det, ”Live today, tomorrow it could be over” blev idag smärtsamt sant.

Tack för vänskap, tack för fina minnen i vår ungdom, tack för allt älskade vän, och vila i frid.

I morgon ska jag ge mig ut och springa, för att jag kan, för att jag har hälsan med mig och för att rätt vad det är kan det vara försent.

Ta hand om varandra, skänk en tanke till dem som behöver det.

Fullspäckat schema

Nu…äntligen kan jag slå mig ner en liten stund i soffan och skriva några rader efter en dag som gått i ett. Uppstigning strax efter kl 07, rejäl frukost och sen vidare till jobbet. Jobba 8.30-19.00, därefter vidare för att handla lite matvaror till kvällens matlagning.

Snabbt på med löparutstyrseln. Iväg strax efter 19.30, och det på de lättaste benen på väldigt, väldigt länge. Totalt blev det 8 kilometer, där jag efter ca 500 meter var tacksam att jag hade med mig min mössa, då mitt nyrakade huvud inte stod emot de 4 graderna så bra.

Tog en tur ner mot stan, och ut mot kusten. Lätta ben. Hela tiden. Ökade sakta farten för varje kilometer. Sista gick på 4.40. Helt okej. Låg snittpuls, pigga ben, om än med lite stela vader.

Hjärnan rensad. Tar igen mig några minuter i den friska kvällsluften, stretchar ur musklerna och njuter. Det är verkligen livskvalité, njutning på hög nivå. Minuterna efter ett väl genomfört löppass är svårslagna, och kan nog endast jämföras med äkta kärlek. Så härligt, så tacksamt och så underbart att man har en kropp som numera återigen klarar av löpning, och som kan ge mig så mycket tillbaka.

In igen ca 20.30. Igång med matlagning samtidigt som det blir en snabb dusch. Två matlådor fixade. Dessutom en tallrik full med godsaker att njuta av direkt. Fyller på med proteiner och fett, men marginellt med kolhydrater. Insett att det går precis lika bra att springa utan, och troligtvis bättre ju längre man springer.

På plats i soffan igenom strax efter kl 21.15. Lutar mig tillbaka med en kaffe, surfar runt lite, och därefter skriver detta blogginlägget. Strax väntar sängen.

I morgon väntar en lika späckad dag!

Mot bättre tider!

Då  kör vi igen! Jag har under en längre tid haft ett sug att åter börja blogga, men jag har också insett att jag i så fall skulle höja min krav. Det skulle inte längre vara en blogg för enbart närmast sörjande, eller knappt det. Jag vill skriva till en bredare publik, jag vill inte bara ha detta som en motivationshöjare i min träning, jag vill bredda mig. Jag vill inspirera och engagera!

Jag tänker blanda in ganska mycket i bloggen denna gången. Den röda tråden ska förutom min träning och mina mål även vara kosten och övriga faktorer som påverkar hur vi mår, både i kropp och själ. Det finns så mycket som påverkar oss, vi gör så många olika val på vägen genom livet, förhoppningsvis är många av dessa val också val som tar oss Mot bättre tider, både träningsmässigt, men ännu viktigare, i jakten på ett bättre och mer innehållsfullt liv där hälsan är den centrala delen.

Snart är det sommar!Hur ser jag på livskvalité? Vad ger mig och mitt liv innehåll? Under den inledande delen av 2011 har jag fått en hel del insikt i vad det handlar om för mig, och uppenbarligen för många andra. Det handlar om att fixa kosten och sömnen (med andra ord, inget hokus pokus), för att vara helt fokuserad och må bra resterande cirka 16 timmar om dygnet. Jag trodde inte det kunde bli så stor skillnad. Från dålig mat till riktig näringsrik mat är det stora skillnader i välmående – och jag som trodde jag mådde så bra…Dessutom är det helt plötsligt oerhört kul att laga mat!

Att få i hop kosten, sömnen och att dessutom utmana kroppen fysiskt är inte bara en investering för kortsiktigt välmående, det är en investering för resten av livet. Det handlar om att fylla åren med liv, inte livet med år. Det handlar om att må så bra man kan må – varje år, varje månad, varje vecka, varje timme, varje minut och varje sekund.

Kanske kan jag inspirera  just dig att ta det där klivet till att anmäla dig till ditt första lopp, eller till att ändra dina kostvanor för att börja din väg Mot bättre tider? Kanske kan jag tipsa dig om belöningar längst vägen, få dig att undvika nederlagen, eller peppa dig som faktiskt är där nere och behöver hjälp upp?

Om något mindre än 8 månader ska jag springa mitt 5:e Marathon. Det sker i New York. Det ska givetvis bli enastående häftigt, och jag ska göra allt som står i min makt att göra det på ett sätt som gör mig stolt över min väg dit och hela vägen in till målet i Central Park.

Den 6:e november 2011 är det dags. Ska du med på resan dit, och sen vidare?